overme.blogg.se

Efter att tappat fotfästet så är det under att att stå på fast mark, min mark. Vad är förändringen...kosten och en enormt bra kbt.
Det fina med att göra en livs förändring är att jag för engångs skull gör det på riktigt, inte så som vi många gånger gör, då vi använder "ursäkter" för att "belöna" oss.
Det funkar inte så.
"Den som säger att han inte har en last, skulle jag aldrig lita på"
I dag är en stabil dag men visst är det jobbit att inse varför jag
hetsäter och ännu jobbigare att omfamna känslan, acceptera det som känns, det som gjort så ont i så många år.
Nu är jag lycklig i mitt valda liv, i mitt vuxna liv, där jag är i dag.
Älskar att var vuxen och göra val ❤

I flera dagar har jag straffat mig själv, hets ätit och sedan mått illa och varit äcklad av mig själv och då mina fina vänner måste jag ju straffa mig själv lite till, så då äter jag ännu mera.
Jag inser att detta inte ett ämne vi i regel inte pratar om för att det vore pinsamt å fel och alla bör vi "bita i hopp" men nu bryter jag det och sjunger ut :-)
Känns bra, att skriva det här att erkänna det öppet är något som stärker mig.
Nu vet jag att jag har en veckas "vånda" av avgiftning från socker och "karbs" sen kommer jag fysiskt att börja känna mig ok igen, det är här den tuffa biten börjar.
Jag har tänkt så mycket på varför, nu tänker jag fokusera på hur jag vill vara, inte på vad jag har varit.
Nu kör jag!!!!!
( jag vill gärna vara stark å sansad å lite hurtig i bloggen men.... Det är inte jag :-)

Som rubriken lyder nu är det nog! Jag hr under nästan hela mitt liv varit stor "tjock", jag är sockerberoende.
Dom senaste två åren är det så extremt mycket som hänt i mitt liv, många förändringar som jag gjort och nu har jag kommit till punkten "varför trillar jag dit igen".
I påskas var det kört, jag har missbrukat mat och godis i mängder... Nu vill jag veta varför jag gör detta och sluta med det för gått.
Så ett nytt steg i mitt liv, som jag kommer känna mig nöjd med... Om några dagar :-( ska bara avgifta mig från allt socker och skit först, sen kommer jag må toppen!!!
Ska skriva mera sen om hur det kommer sig att det är så här, då jag kommer ta upp detta ämne i kbt:en.
Intressant är dock att min ångest och mit psyke är som hoss en gravid, minsta pip så gråter jag.
Tur jag har en underbar man, finns ingen som han ❤