overme.blogg.se

Efter att tappat fotfästet så är det under att att stå på fast mark, min mark. Vad är förändringen...kosten och en enormt bra kbt.
Det fina med att göra en livs förändring är att jag för engångs skull gör det på riktigt, inte så som vi många gånger gör, då vi använder "ursäkter" för att "belöna" oss.
Det funkar inte så.
"Den som säger att han inte har en last, skulle jag aldrig lita på"
I dag är en stabil dag men visst är det jobbit att inse varför jag
hetsäter och ännu jobbigare att omfamna känslan, acceptera det som känns, det som gjort så ont i så många år.
Nu är jag lycklig i mitt valda liv, i mitt vuxna liv, där jag är i dag.
Älskar att var vuxen och göra val ❤

I flera dagar har jag straffat mig själv, hets ätit och sedan mått illa och varit äcklad av mig själv och då mina fina vänner måste jag ju straffa mig själv lite till, så då äter jag ännu mera.
Jag inser att detta inte ett ämne vi i regel inte pratar om för att det vore pinsamt å fel och alla bör vi "bita i hopp" men nu bryter jag det och sjunger ut :-)
Känns bra, att skriva det här att erkänna det öppet är något som stärker mig.
Nu vet jag att jag har en veckas "vånda" av avgiftning från socker och "karbs" sen kommer jag fysiskt att börja känna mig ok igen, det är här den tuffa biten börjar.
Jag har tänkt så mycket på varför, nu tänker jag fokusera på hur jag vill vara, inte på vad jag har varit.
Nu kör jag!!!!!
( jag vill gärna vara stark å sansad å lite hurtig i bloggen men.... Det är inte jag :-)

Som rubriken lyder nu är det nog! Jag hr under nästan hela mitt liv varit stor "tjock", jag är sockerberoende.
Dom senaste två åren är det så extremt mycket som hänt i mitt liv, många förändringar som jag gjort och nu har jag kommit till punkten "varför trillar jag dit igen".
I påskas var det kört, jag har missbrukat mat och godis i mängder... Nu vill jag veta varför jag gör detta och sluta med det för gått.
Så ett nytt steg i mitt liv, som jag kommer känna mig nöjd med... Om några dagar :-( ska bara avgifta mig från allt socker och skit först, sen kommer jag må toppen!!!
Ska skriva mera sen om hur det kommer sig att det är så här, då jag kommer ta upp detta ämne i kbt:en.
Intressant är dock att min ångest och mit psyke är som hoss en gravid, minsta pip så gråter jag.
Tur jag har en underbar man, finns ingen som han ❤

I kväll fick jag "permis" från sjukstugan för att göra en intervjun till skolarbetet, så enormt intressant. En person som har gedigen erfarenhet inom psykiatri och socialtjänst och framför allt Rättspsykiatri, ja "the list gos on" ( lite svengelska haha)
Ska berätta mera i morgon om det spännande möte.
Min fina farfar som jag håller så kär har dag opererats så nu har han en fin och fräsch led i sitt knä, toppen för då kan vi gå ut å gå i sommar.... I alla fall till Kiosken och köpa glass ;)
Så nöjd med denna dag trots sjuka barn som fortfarande har feber<3
Nu ska här intas en 4:a kudde och en 6:täcke ;)
God natt!

Mina fina underbara barn är sjuka. Jag tycker så oerhört synd om dom så det är inte klokt. Min stora pojke på 8 år är för närvarande frisk men dom små har hög feber :(
Själv skriver jag på mina arbete. Som jag har i skolan och är snart klar, det tar lite tid mellan snytningarna :)

Ja, till min stora lättnad så överlevde jag min kryss över "pölen".
Tyvärr hann vi inte ens lägga ut innan sambon kräktes och sedan kom beskedet av att yngsta sonen också var kräksjuk
:( Det var den längsta kryssen någonsin!!!!!! Jag stålsatte mitt sinne och väl hemma blev jag också sjuk.
Nu ska jag krypa ner i sängen å vara sjuk klar så snabbt som möjligt. Det finns så mycket roligt jag vill göra istället! :)

I dag ska vi på kryssning och jag har ångest, att åka på kryssning är ett mils steg för mig i min utveckling. Tänk att något jag gjort så lättvindigt förut, kan bli så stort när panik ångest bubblar ut i ådrorna, nåja, nu är vi i full färd med att fixa till oss och jag har bestämt mig för att det ska bli roligt.
Men vad säger tanken, vad är det värsta som kan hända?? Att något händer och att min fina sambo dör, det är det värsta, för hur skulle jag klara ett liv utan han, jo det skulle jag men fy så dåligt jag skulle må resten av mitt liv.
Jag är medveten om att panik ångest är ett ämne som många tycker är jobbigt att läsa/prata om, och oftast är det för att vi känner hur den lite kryper i vår egna ådror...... Det är tyvärr en åkomma vi skaffar oss själva rätt tidigt i åren.
Nej, nog med snack ;)
Nu ska jag packa ner den lilla svarta och. Klack skorna för här ska kryssas :)

Tankar är något som vi tror att vi styr över.... Vi kan lära oss att acceptera vad våra tankar handlar om och välja vad vi agerar på och våra tankar behöver inte vara vad vi identifierar oss med.
I kbäll brottas jag med tankar, tankar om mitt självvärde.
Det har sedan små barns ben varit lågt och i dag kommer gärna dom "gamla" värdena tillbaka.
Viktigt att jag säger till mig själv. -Det är inte verklighet, det ser annorlunda ut i dag. Jag är på väg i mål ❤
Skönt att kunna påminna sig själv om att det är ok, jag är ok, precis som jag är ❤❤

Blir leden i bröstet när jag möter min fina lärares blick, hon ska sluta på skolan, och jag skulle säga att det inte är själv valt. Hon slutar pga av den herarki som flyttat in på dena antika folkhögskola, som fyller rummen med ett missnöje och längst väggarna kryper förändring, i tavlorna på grundare och betydande personer ser vi missnöjet medan vi tiger. På samhällslektionen lär vi oss om pågående konflikter i världen.... Men vi ska blunda för dom som utspelas där i vårt "coluseum" .

Lätta steg till bilen, glad för att jag kom i håg min frukost, nöjd med min redovisning som jag ska göra, sättet mig och startar (slås av samma tanke som alltid, så bra jag är som klarade körkortet). Går i skolan (ska skriva ett eget inlägg ang min lärares sista dag)
Och anstränger mig till det yttersta för att inte låta mig själv springa i väg med tankar och känslor för det finns många prövningar i byggnaden.
Efter skolan en ovanligt trevlig lunch med en klasskamrat, ovanlig för att jag fick betala extra för att få mindre räkor på min räksallad, som för övrigt var smaklös och fantasilös, den ackompanjerades av dålig service och ett golv med matrester.
Där efter inträngd med bilen av en gubbe som promt skulle stå på sin fläck i körfil mitt på parkeringen, när han insåg att han var tvungen att flytta sig så valde han att backa.... Vilket gjorde att jag stod ännu mera inkilad och han stilla.... Tillslut så gasade han i väg och vi fick åka. Vad var meningen?? Vad ville han uppnå?? Vem vet, jag lärde mig däremot att när jag blir gammal ska jag INTE ha "ryssmössa", den för liksom inte med sig respekt ;)
Iväg till bästa Johanna på massage och shit va långt min härligt mjuka kropp har kommit i att hantera smärta, undervärk sker när Johanna får massera. Sedan väntar: hämta barn på dagis, laga mat, middag, mysa med familjen, lägga barn (nej, det gör rikard:)
Nu stundar sängen !!!
Livet är gött och grötigt, love it ;)

Ica maxi i Västerås håller tv reklam standard. Känns som dom är vatten kammade innan förpackning.

Nej, det är inte en av dom tider som hör till min favorit. Men jag infann mig på plats och gjordet :)
Första tanden i en lång prosses..... Fy fan va ont och orik jag kommer bli..... Men jag blir vackrare och kommer må bättre både fysiskt och framför allt psykiskt, konstigt hur mycket själv värde som sitter i tänderna.
Nåja, ett steg i taget och första är taget.

I dag är jag rättvis mot mig själv. Jag har en värkande kropp och i dag stannar jag och min värkande kropp hemma, i dag är jag och min kropp i fokus för några timmar. Jag älskar att jag har blivit äldre och kan fatta beslut som gynnar mig på rätt sätt, att jag kan erkänna för mig själv att, "i dag går det bara inte, du har för ont"
Jag, värmefilt, matte böckerna och gott te. Det är min alla hjärtans dag present till mig själv.

Mitt första inlägg.